/MrJim
lördag 30 augusti 2008
En Dag Med Kändisspaning...
Det har varit dåligt med kändisspaning ett tag nu. Så här kommer bilderna ni alla har väntat på och de är så heta att tom solen skulle bränna sig på. Och som vi alla vet, om solen bränner sig på dem, då är de heta, riktigt heta gott folk. Luta er tillbaka och njut medans jag presenterar...
Pippi, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump
& Ingemar StenmarkÄnnu en gång har jag överträffat mig själv i kampen på den ultimata kändisbilden.
Fan vad bra jag är.
/MrJim
fredag 29 augusti 2008
En Dag Med Nyförvärvet...
Igår ringde jag till Marieberg IK för att kolla om det var okej att jag tränade fotboll med dem. Marieberg är ett område rätt nära där jag bor. Ja visst inga problem, cyklar du eller ta du bussen? annars hämtar jag upp ett gäng vid Harrys vid hamngatan mitt inne i stan om ca 40min, är där om du vill ha skjuts sa tränaren. -Jag cyklar för ni tränar väl på Kungsholmen? -Nej det känner jag inte till, våran plan ligger ca en mil utanför staden på väg mot Kumla.
Kumla? Det ringer en liten varningsklocka men den försvinner snabbt eftersom jag bara har nu 30min på mig att ta mig till stan. Jag googlar Harrys, men hittar inget utan hittar ett ställe som heter Restaurang Harry B James American Bar & Steakhouse som ligger nära Hamngatan. Det måste ju varit det han menade, tänker jag och ringar in det på min karta som jag ständigt har med mig.
Jag packar väskan och snörar på mig inlinesen och ger mig av på min 2,5km långa färd in till stan. Jag kommer dit och tiden går, så jag ringer upp tränaren och frågar vad han är. -Jag är ju här. -Jag med. -Är du säker, vad har du för några byggnader runt dig? -Jag har NK, swebank och nån galleria. -NK? NK är ju i Stockholm. -Ja och samtidigt slår det mig, Kumla, fan Kumla ligger ju i närheten av Örebro.
Då hör jag någon småskratta i andra sidan luren innan han säger det jag redan har klurat ut, Jag är i Örebro inte i Stockholm. Jag börjar också småskratta och skyller allt på han som uppfann google och säger att vi får ta den träningen en aning gång. Han tycker också det låter som en bra idé.
Nu börjar det även regna och allt blir genast mycket jobbigare, mina inlines får inget fäste utan det känns som att åka skridskor med skenskydden på, plus att mina kullager blir fulla med grus och nu måste jag åka de 2,5km tillbaka i regn och blåst.
När jag åker hemåt i min ensamhet så kan jag inte annat än småskratta lite sådär finurligt för mig själv och tänka på vad tränaren sa till de andra han också skulle plocka upp.
Utklipp från Nerikes Allehanda:
"Årets historia är född och det är Maribergs IP som står för den i år. Det är en historia som kommer gå från generation till generation i evigheter, och den handlar om nyförvärvet från Stockholm som tänkte ta cyklen till träningen, men som aldrig dök upp."
Väl hemma så märker jag att jag glömt min bricka för att öppna dörren. Är det oturen som grinar mig i ansiktet eller är det uppväxten i Eringsboda, byn där du inte behöver låsa någonting men ändå får behålla det som har gjort mig såhär slarvig? Jag chansar på oturen. Frågan är, ska jag vänta på att Madde kommer hem eller ska jag ringa folk via porttelefonen så någon kan öppna till mig? Jag väljer det sistnämnda och börjar ringa. Först på det 8:e försöket svarar en gammal gubbe. Jag förklarar som det är och undrar om han kan öppna till mig. Efter ett mindre förhör på några minuter så öppnar han, dagen är räddad. Det är nog inte så stor risk att du läser detta, men tack för att du öppnade, du gamle man på våning 9.
/MrJim
Kumla? Det ringer en liten varningsklocka men den försvinner snabbt eftersom jag bara har nu 30min på mig att ta mig till stan. Jag googlar Harrys, men hittar inget utan hittar ett ställe som heter Restaurang Harry B James American Bar & Steakhouse som ligger nära Hamngatan. Det måste ju varit det han menade, tänker jag och ringar in det på min karta som jag ständigt har med mig.
Jag packar väskan och snörar på mig inlinesen och ger mig av på min 2,5km långa färd in till stan. Jag kommer dit och tiden går, så jag ringer upp tränaren och frågar vad han är. -Jag är ju här. -Jag med. -Är du säker, vad har du för några byggnader runt dig? -Jag har NK, swebank och nån galleria. -NK? NK är ju i Stockholm. -Ja och samtidigt slår det mig, Kumla, fan Kumla ligger ju i närheten av Örebro.
Då hör jag någon småskratta i andra sidan luren innan han säger det jag redan har klurat ut, Jag är i Örebro inte i Stockholm. Jag börjar också småskratta och skyller allt på han som uppfann google och säger att vi får ta den träningen en aning gång. Han tycker också det låter som en bra idé.Nu börjar det även regna och allt blir genast mycket jobbigare, mina inlines får inget fäste utan det känns som att åka skridskor med skenskydden på, plus att mina kullager blir fulla med grus och nu måste jag åka de 2,5km tillbaka i regn och blåst.
När jag åker hemåt i min ensamhet så kan jag inte annat än småskratta lite sådär finurligt för mig själv och tänka på vad tränaren sa till de andra han också skulle plocka upp.
Utklipp från Nerikes Allehanda:
"Årets historia är född och det är Maribergs IP som står för den i år. Det är en historia som kommer gå från generation till generation i evigheter, och den handlar om nyförvärvet från Stockholm som tänkte ta cyklen till träningen, men som aldrig dök upp."
Väl hemma så märker jag att jag glömt min bricka för att öppna dörren. Är det oturen som grinar mig i ansiktet eller är det uppväxten i Eringsboda, byn där du inte behöver låsa någonting men ändå får behålla det som har gjort mig såhär slarvig? Jag chansar på oturen. Frågan är, ska jag vänta på att Madde kommer hem eller ska jag ringa folk via porttelefonen så någon kan öppna till mig? Jag väljer det sistnämnda och börjar ringa. Först på det 8:e försöket svarar en gammal gubbe. Jag förklarar som det är och undrar om han kan öppna till mig. Efter ett mindre förhör på några minuter så öppnar han, dagen är räddad. Det är nog inte så stor risk att du läser detta, men tack för att du öppnade, du gamle man på våning 9.
/MrJim
torsdag 28 augusti 2008
En Dag Med Utskällning...
När vi var färdiga med allt skruvande, så var det dags att bära ner alla kartonger till soprummet i källaren. När det var gjort så hade jag endast en stor kartong full med småspill kvar, jag trycker in den i hissen och åker ner till källaren. Från källaren så är det cirka 200m till soprummet i varierande terräng, allt från raksträckor till 90 graders kurvor i uppförsbacke med luriga trappor.
Jag kommer ner till källaren och lyfter upp den förvånasvärt lätta kartongen. Att den är så lätt beror tyvärr inte på mina supermuskler utan att botten har gått sönder. Den tillsynes lätta färden till soprummet blir ett rent helvete med småspill överallt. Efter mycket om och men kommer jag fram, trött och en aning irriterad.
Då möter ja en gammal dam med rullator som hälsar och trycker på knappen så dörren öppnas åt mig. Jag tackar vänligt och hon säger varsågod. Vad skönt att träffa en snäll tant, mådde genast bättre efter den jobbiga färden till soprummet. Men det visade sig snart att tanten var en nära släkting till Dr Jakyll & Mr Hyde.
Damen har en påse tidningar med sig som hon ska slänga, Hon öppnar dörren till tidningsinsamlingen, men dörren går igen och trycker mot hennes rullator, så jag håller upp dörren åt henne medans hon slänger sina tidningar. Damen är grym på att kasta tidningar och hon är inne i ett skönt flyt när hon råkar tappa två tidningar på golvet.
Jag säger till henne att inte bry sig om dem för jag tar de istället. Men icke, hon böjer sig ner och är påväg att plocka upp dem på stapliga ben när jag ännu en gång i en aning högre ton säger, bry dig inte om dem för jag tar dem sen. Men näe, hon plockar upp tidningarna och slänger dem. Efter detta tar hon tag i sin rullator och vänder sig om och säger hon till mig: Jag som trodde du skulle hjälpa en gammal dam som mig att plocka upp tidningarna, men tydligen inte. Sen går hon med en kall blick och utan att säga ett ord i en hejdundrandes fart som bara en arg tant med rullator med kan och kvar lämnar hon mig, en lätt ställd och fundersam kille som trodde att han var ett med de gamla tanterna efter alla dessa somrar på ålderdomshemmet i Eringsboda.
Jag kommer ner till källaren och lyfter upp den förvånasvärt lätta kartongen. Att den är så lätt beror tyvärr inte på mina supermuskler utan att botten har gått sönder. Den tillsynes lätta färden till soprummet blir ett rent helvete med småspill överallt. Efter mycket om och men kommer jag fram, trött och en aning irriterad.
Då möter ja en gammal dam med rullator som hälsar och trycker på knappen så dörren öppnas åt mig. Jag tackar vänligt och hon säger varsågod. Vad skönt att träffa en snäll tant, mådde genast bättre efter den jobbiga färden till soprummet. Men det visade sig snart att tanten var en nära släkting till Dr Jakyll & Mr Hyde.
Damen har en påse tidningar med sig som hon ska slänga, Hon öppnar dörren till tidningsinsamlingen, men dörren går igen och trycker mot hennes rullator, så jag håller upp dörren åt henne medans hon slänger sina tidningar. Damen är grym på att kasta tidningar och hon är inne i ett skönt flyt när hon råkar tappa två tidningar på golvet.
Jag säger till henne att inte bry sig om dem för jag tar de istället. Men icke, hon böjer sig ner och är påväg att plocka upp dem på stapliga ben när jag ännu en gång i en aning högre ton säger, bry dig inte om dem för jag tar dem sen. Men näe, hon plockar upp tidningarna och slänger dem. Efter detta tar hon tag i sin rullator och vänder sig om och säger hon till mig: Jag som trodde du skulle hjälpa en gammal dam som mig att plocka upp tidningarna, men tydligen inte. Sen går hon med en kall blick och utan att säga ett ord i en hejdundrandes fart som bara en arg tant med rullator med kan och kvar lämnar hon mig, en lätt ställd och fundersam kille som trodde att han var ett med de gamla tanterna efter alla dessa somrar på ålderdomshemmet i Eringsboda.
Det kan ju vara så att klimatet är betydligt hårdare här i Stockholm, eller så har det kanske med språket att göra, men den troligaste anledningen måste ha varit att tanten helt enkelt var döv.
Tanten på bilden har inget med texten att göra.
/MrJim
En Dag Med Skruvdragaren...
Det har varit lite dåligt med uppateringen på den senaste tiden, men det ska bli bättring. Här kommer det lite bilder från veckan, då lastbilen från IKEA kom och våldtog våran lägenhet.
Madde
Jordbävning 2008
Farsan gömde sig i en av kartongerna
With licence to skruv
Ola inneboende
Någonstans där under finns en säng och såhär såg det ut tills några timmar innan Padde (Maddes bror) skulle komma för att sova i just den sängen
En bira efter efter flertalet timmar med MrBosch the skruvdragare är aldrig fel
/MrJim The SkruvMeister
Madde
Jordbävning 2008
Farsan gömde sig i en av kartongerna
With licence to skruv
Ola inneboende
Någonstans där under finns en säng och såhär såg det ut tills några timmar innan Padde (Maddes bror) skulle komma för att sova i just den sängen
En bira efter efter flertalet timmar med MrBosch the skruvdragare är aldrig fel
/MrJim The SkruvMeister
onsdag 13 augusti 2008
En Dag Med Första Vinsten...
Igår tog Eringsboda SK sin första seger i Div 6 östra med 5-2 mot Fjärdsjömåla AIF (Sveriges Milan). Grattis grabbar och lycka till med resten av säsongen.
/MrJim
/MrJim
tisdag 12 augusti 2008
En Dag Med En NakenRåtta...
Detta är nog det fulaste djur som någonsin skådats. Tänk att leva ett liv med att se ut som en snopp med tänder och några fjuniga morrhår.
Hmm, var har jag sett dig förut?
/MrJim
En Dag Med KarlOskar...
Efter lördagens match mot Hasslö (1-1) drog några slitna själar vidare till Växjö för att hälsa på KarlOskar. Kvällen blev en hit, fet grym helt enkelt med mycket dricka och massor av nyttig mat som man bara hittar på festivaler. Härligt att vara hälsosam för en gångs skull.
Jammy visar vad skåpet ska stå i kebabätning
Jammy & Stoffe
Mackan, Stoffe & Billy
Linda & Stoffe
Jammy
Billy
Rebecka
Emma & Billy
Jag & Mackan
Mackan med sina två älsklingar
Deluxe var det här/MrJim
En Dag Med Kräftskiva...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)