En Dag Med Utskällning...

När vi var färdiga med allt skruvande, så var det dags att bära ner alla kartonger till soprummet i källaren. När det var gjort så hade jag endast en stor kartong full med småspill kvar, jag trycker in den i hissen och åker ner till källaren. Från källaren så är det cirka 200m till soprummet i varierande terräng, allt från raksträckor till 90 graders kurvor i uppförsbacke med luriga trappor.
Jag kommer ner till källaren och lyfter upp den förvånasvärt lätta kartongen. Att den är så lätt beror tyvärr inte på mina supermuskler utan att botten har gått sönder. Den tillsynes lätta färden till soprummet blir ett rent helvete med småspill överallt. Efter mycket om och men kommer jag fram, trött och en aning irriterad.
Då möter ja en gammal dam med rullator som hälsar och trycker på knappen så dörren öppnas åt mig. Jag tackar vänligt och hon säger varsågod. Vad skönt att träffa en snäll tant, mådde genast bättre efter den jobbiga färden till soprummet. Men det visade sig snart att tanten var en nära släkting till Dr Jakyll & Mr Hyde.
Damen har en påse tidningar med sig som hon ska slänga, Hon öppnar dörren till tidningsinsamlingen, men dörren går igen och trycker mot hennes rullator, så jag håller upp dörren åt henne medans hon slänger sina tidningar. Damen är grym på att kasta tidningar och hon är inne i ett skönt flyt när hon råkar tappa två tidningar på golvet.
Jag säger till henne att inte bry sig om dem för jag tar de istället. Men icke, hon böjer sig ner och är påväg att plocka upp dem på stapliga ben när jag ännu en gång i en aning högre ton säger, bry dig inte om dem för jag tar dem sen. Men näe, hon plockar upp tidningarna och slänger dem. Efter detta tar hon tag i sin rullator och vänder sig om och säger hon till mig: Jag som trodde du skulle hjälpa en gammal dam som mig att plocka upp tidningarna, men tydligen inte. Sen går hon med en kall blick och utan att säga ett ord i en hejdundrandes fart som bara en arg tant med rullator med kan och kvar lämnar hon mig, en lätt ställd och fundersam kille som trodde att han var ett med de gamla tanterna efter alla dessa somrar på ålderdomshemmet i Eringsboda.

Det kan ju vara så att klimatet är betydligt hårdare här i Stockholm, eller så har det kanske med språket att göra, men den troligaste anledningen måste ha varit att tanten helt enkelt var döv.

Tanten på bilden har inget med texten att göra.

/MrJim