Nakhon Sawan, 480km.
/MrJim
lördag 30 januari 2010
En Dag Med Sjuk...
Nu är det Marias tur och vara sjuk och som det ser ut nu så kommer vi att stanna här i Nakhon Sawan till Maria blir frisk.
Mamma - Trysil låter inte helt fel, ni får skicka lite bilder sen. Det går bra med ryggan, visst väger den en del, men man tänker inte så mycket på den.
/MrJim
En Dag Med Kamphaeng Phet - Nakhon Sawan
Dag 1, ca 60km. Äntligen kom vi iväg efter tre hela dagars vila i Kamphaeng Phet, en mer än planerat eftersom jag fick feber. Dagen flöt på riktigt bra och de första milen så snittade vi 15km/h vilket är detsamma som jag gör hemma i 15-20 gradig värme och inte 35 grader, så det var jätte bra. Efter vi kört ca 50km så råkade Maria ut för sin första vurpa pga att asfalten som hon åkte på var så varm att den hade blivit alldeles mjuk så hennes hjul fastnade och vurpan var ett faktum, så nu är det utjämnat 1-1. Som tur var så fick hon bara ytliga skrubsår så förhoppningsvis läker de rätt snabbt.
Dag 2, ca 55km. Vi kom iväg redan kl 8 och vi beräknade att vara klara runt 12 - 13, men pga dålig asfalt och problem med Marias fötter så var vi inte på hotellet förrän 15.30. Men det spelar ingen större roll då vi inte har något tidsschema att följa. Vi fick lifta i 2km pga vägarbete och det var väldigt svårt att få stopp på han som vi åkte med, först såg det ut som att vi skulle få åka de kvarvarande 15km som det var till Nakhon Sawan, men efter att ha sagt att du kan stanna här ca 20ggr så stannade han. Det är inte alltid så lätt när vi inte kan thai och de inte kan engelska.
Väl framme så hittade vi ett bra hotel och här kommer vi att stanna i två nätter för att ta en dags vila för att sedan försöka köra med racerfart ner till Bangkok, ca 240km.
/MrJim
onsdag 27 januari 2010
En Dag Med Grattis...
Grattis till världens bästaste tjej Maria på 29 årsdagen.
Vad skulle jag göra utan dig.
/MrJim
En Dag Med Kamphaeng Phet...
Som jag berättade om innan så åkte vi iväg i två dagar till ägarens lantställe till det stället vi först bodde på. Där badade vi och tog det allmänt lugnt första dagen. Andra dagen var det menigen att vi skulle åka till en grotta och sen vidare till ett vattenfall, men tack vare att det regnade för första gången på 1 månad så kunde vi inte åka till vattenfallet pga vägen var så dålig. Och det var just detta Maria och jag hade sett fram emot mest så det var tråkigt. Överlag var det inte värt de ca 250:- vi spenderade var på denna resa, men men det vet man ju inte innan. 250:- låter kanske inte så mycket för två dagar med övernattning och mat, men här i Thailand så är det rätt mycket pengar.
Idag var det meningen att vi skulle åkt ca 50km, men igår kväll så fick jag feber så vi bestämde för att stanna en dag till, men imorgon bär det av igen vilket ska bli skönt då vi har varit still i 3 hela dagar nu och börjar bli lite rastlösa.
Utsikten från huset
Flintstones
/MrJim
måndag 25 januari 2010
söndag 24 januari 2010
En Dag Med Tak - Kamphaeng Phat...
Idag var det en riktigt jobbig dag, fast vi hade haft en dag vila med poolhang. Vi akte 70km och det var riktigt jobbigt, jag var helt fardig efter 10km och svettades redan som en gris, om grisar nu svettas. Vi blev tvugna att lifta i ca 5km for det var ett vagarbete och det ar inte sa kul att ga nar det bara ar en fil (bilarna kor som darar) och nar det fastnar tjara under skorna. Eftersom jag inte kan sparka med hoger fot (fortfarande dalig) sa blir min vansterfot ratt sliten sa idag var jag tvungen att kaka smartlindrande. Som tur ar sa har jag dundertabletter sa all smarta forsvann ganska snabbt. Varmen (ca 35 grader) gor det ju inte heller lattare, men vi snittar ca 10km/h och da raknar vi aven in de ganger vi stannar for att vila och ata, sa om vi bara raknar akmassigt sa snittar vi kanske 13km/h.
Val framme i Kamphaeng Phet sa hittade vi ett jatte fint stalle med hur trevlig personal som helst. Vi kommer att aka ut till ett landstalle som han som ager detta vi nu bor pa ager. Dar kommer vi att chilla, bada i vattenfall, ga i grottor mm. Det hade du tyckt om farsan.
Val framme i Kamphaeng Phet sa hittade vi ett jatte fint stalle med hur trevlig personal som helst. Vi kommer att aka ut till ett landstalle som han som ager detta vi nu bor pa ager. Dar kommer vi att chilla, bada i vattenfall, ga i grottor mm. Det hade du tyckt om farsan.
Vår skjuts
Såhär kan det se ut på offentliga toaletter, myspys
/MrJim
lördag 23 januari 2010
En Dag Med The Star...
För ett tag sedan blev vi kontaktade av The Star som är en Malaysisk tidning och vi fick 25 frågor som vi skulle svara på med deadline idag.
Så snart kan ni se oss i den, grymt.
/MrJim
fredag 22 januari 2010
En Dag Med Lampang - Tak...
35 grader, ingen vind och inte ett moln på himlen gjorde denna dag jobbig, men ändå den bästa hittils (åkmässigt).
När vi hade ca 1,5 mil kvar tills där vi skulle övernatta så kom denna backe, denna backe sjänkt från ovan. En
backe med perfekt lutning som varade i 8 km, 8 km utan att behöva sparka en enda gång och varje gång det var bilfritt så gick man ut
i bilfilerna och la några feta svängar, mycket bättre än såhär blir det knappast.
När vi väl kom till den by vi skulle övernatta i hittade vi ingenstans att sova så tillslut frågade vi en dam på moppe, I take you I take you
sa hon och ville att jag skulle hoppa på där bak. Maria fick inte åka med utan hon fick åka efter. Hon körde som fan och jag skrek slower, slower
så Maria kunde hänga med, efter ett tag stannade hon så Maria kom ifatt och resten av biten hankade Maria med bravu. Utan damens hjälp så hade vi
nog aldrig hittat detta ställe som vi nu ska spendera våran natt, den enda antydning till att man kunde hyra rum var en lite skylt där det stod "room to lent".
När kl började närma sig 19 så kände vi att vi ville äta så vi gick bort till stället vi åt middag på, men det var stängt så vi fortsatte att gå en bit ner på vägen.
När vi går förbi ett hus så sitter det 3 flickor vid ingången och ut kommer deras pappa, vi frågar han om det finns nånstans vi kan äta? Jaja säger han på thaiengelska
och vips så sitter vi vid deras matsalsbord och bli bjudna på en nudelsoppa som hans fru kokade ihop till oss medans vi satt och väntade. När vi frågade vad de ville ha
för denna jätteportion + vatten så svarar de 20baht var viket motsvarar ca 5kr var vilket vi tyckte var alldeles för lite så vi sköt till lite extra pengar när de inte såg.
Det är bra med ett stort garage
Kompis nr 1
SuperLim
Ny dag: Idag Har vi åkt 90 km och det var kämpigt i denna värmen. Först var det meningen att vi skulle åka 60 km till en by som heter Mea Phrik, men när vi kom dit så fanns det ingenstan att sova så vi blev tvugna att åka ytterliggare 30 km för att komma till nästa by, Ban Tak och där hittade vi som tur väl sovplats,
15kr var, sweet.
Vila
Ny dag: Idag var det kämpigt som bara den fast vi bara åkte ca 45km. Maria hade ont i fötterna, asfalten var bitvis riktigt dålig och vi var väldigt slitna sen gårdagen, men vi kämpade på och efter några timmar var vi tillslut framme i Tak.
Här kommer vi att stanna i 2-3 nätter för att vila upp oss vilket vi kan behöva efter ca 5 maratons på 3 dagar. Hotellet vi bor på har en pool och där kommer jag att spendera hela min morgondag, en pool och några "kalla" då klagar man inte.
Vi träffade föresten världens sötaste hund idag, synd att min ryggsäck var full annars hade han fått krypa ner där och låta sina öron fladdra i vinden.
Kompis nr 2
Kompis nr 3 och den sötaste av dem alla
/MrJim
tisdag 19 januari 2010
måndag 18 januari 2010
En Dag Med Mae That - Lampang...
Dag 2 visade sig bli en helvetes dag. Vi skulle ta oss över en bergskedja med en höjd på ca 1700 m över havet. Jag tror att vi gick i ca 6 timmar och åkte i 2 timmar, så man var rätt sliten kan jag säga.
När vi äntligen tagit oss ända upp för berget och det började gå nedför så sa jag till Maria, här kan man nog åka, det lutar inte så mycket och sen så planar det ut en bit ner. Hon höll med, men detta visade sig vara
en fet jävla synvilla. Jag hoppade på brädan och det var brant som fan och med bara 1 m vaggren at jobba på, inga slidehanskar (glömde de hemma) förstod jag att detta skulle gå åt helvete. Efter att försökt fotbromsa utan framgång
så svängde jag till för att brädan inte skulle åka ut i vägen och bli överkörd och sen försökte jag springa mig ur situationen, fast det visste ju jag redan sen innan att det var en omöjlighet om man nu inte heter Bolt, men jag är tveksam om ens han
skulle klara det. Och i bilfilen vill man inte ligga för då kommer du rätt snabbt att bli överkörd för de kör som fan och det finns inga hastighetsbegränsningar. Så det blev att gå nedför också förutom där det inte var cp brant.
Som tur var så är asfalten så fin så jag fick bara ett liten skrubbsår på knät och på armbågen, jag passade även på att fixa ett aircon hål i mina byxor så nu behöver jag inte svettas så mycket. Det värsta var väl att jag slog i foten när jag hoppade av
och den gör fortfarande ont, men den har blivit bättre sen igår. Jag åkte ju och gick på den i ca 5 timmar efter detta hände så det är nog ingen fara.
När kl började närma sig 19 så blev det mörkt jäkligt snabbt så då åkte pannlamporna på. Vi hade nu ca 5 km in till Lamapang där vi bor nu. Som tur var så kom det en britt på motorcykel och han erbjöd sig att köra oss till ett guesthouse.
Så Maria och jag hoppade upp tillsammans med all vår packning och hans väska så blev det rätt mysigt, Maria var rädd som fan. Maria var korven och vi var bröden. Han släppte av oss vid ett jätte fint guesthouse och här kommer vi att stanna nu i 2 nätter till
för att foten ska bli bra.
/MrJim
En Dag Med Nummer 2...
Igår när vi stannade för att äta så passade jag på att gå på toaletten för att göra nummer 2. När jag är klar så märker jag att det inte finns något papper.
Det enda som finns är en vattenslang som man ska använda, men man måste ju ändå torka sig efter för annars är man ju dygnsur. Jag sitter kvar ett tag och svär och väntar på att killen utanför ska tvätta klart sina händer och gå ut.
När han stänger dörren så skyndar jag mig snabbt som fan med brallorna nere vid fotknölarna ut och in på nästa toalett, inget papper. Jag fortsätter vidare och det visar sig att det inte finns papper någonstans så det var bara att köra upp slangen i röven och
spola rent så gott som möjligt och sen torka av vattnet med byxorna. Jag fattar fan inte vad det är med Thaiisar och inget toapapper och varför ligger det majskorn längs med hela vägen, överallt är dem. Ska man inte äta dem istället för att slänga dem i vägkanten.
Man kan till och med köpa mjukglass med majs på KFC, hur äckligt låter inte det.
Cheppen du kanske vet varför det är såhär, ni är ju nästan grannar.
En Dag Med Chiang Mai - Mae That...
I förrgår vaknade jag med en grymt jobbig hosta och utslag över nästan hela armen så vi åkte direkt till apoteket. Hon som jobbade där sa att jag troligtvis var allergisk mot nånting. Tänk om jag är allergisk mot tigrar? Jag blev lite kliig i ögonen efter vi varit där.
När vi fått tag i salva och hostmedicin så var det dags för frokust och sen bar det av med tuktuk till superhighway. Superhighway är motorvägen och där vi skulle börja att åka ifrån. Vår kompis med tuktuken körde oss dit och när vi frågade vilket håll Lampang låg så sa han,
I take you, I take you. Så vi hoppade in igen och han körde oss till busstationen, det är inte alltid lätt att göra sig förstådd när de inte pratar engelska. Efter en del gäster med gester så förstod han vad vi skulle göra och körde oss tillbaka till samma ställe som vi
var första gången.
Man var en aning nervös över att ge sig ut på vägarna för bilarna kör verkligen jätte snabbt och det är många av dem. Som tur är att på de större vägarna så finns det en fil som är för mopeder och cyklar och den är ungefär 1 - 1,5m bred och asfalten är verkligen jätte bra.
Jag sparkar fart 3 - 4 gånger och rullar sen 100 - 150m.
När vi kom utanför Chiang Mai så pratar de absolut ingen engelska så vi använder oss mycket av vår guidebok där vi har en del ord och meningar som är bra att kunna. Det blir också en hel del tecken som äta, sova, kissa, ni vet tecknet med båda händerna framför snoppen.
Detta tecken ser nog inte likadant ut för oss alla, men ni precis som jag som behöver en hjälpande hand för att bära upp denna tunga sak vet vad jag menar.
När kl börjande närma sig 17 hade vi avverkat ca 5 mil och började att leta efter nånstans att sova. Efter lite letande så hittar vi ett ställe som såg ut som en spökstad, lite creepy men vi hade inte så mycket val. Vi kunde iallafall få oss en dusch. Detta ställe har säkert varit jätte fint
när det byggdes för 20 - 30 år sedan, men efter det har man nog inte gjort så mycket med det.
Efter jag duschat och kollat lite på film så somnade jag som en stock, kl 18, det är nice./MrJim
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)