En Dag Med Longboard...

I helgen fick jag för mig att jag skulle åka longboard mellan Ronneby-Kristianstad i veckan för att hälsa på Maria och för att det är jäkligt gott och åka longboard. Men i måndags mådde jag rätt kasst så jag trodde inte det skulle bli av. Men så vaknade jag upp i tisdags och mådde rätt bra så då bestämde jag mig för att köra.

Då Fille skulle in till Ronneby och klippa sig så passade det perfekt att han släppte av mig vid den gamla Karlshamnsvägen. Jag håller på och packa mina saker och ska ropa på Fille att nu kör vi, ingen svarar, jag ropar lite högre, men inget svar denna gången heller. Jag springer upp till han, men ingen Fille. Då tittar jag ut genom fönstret och ser att bilen är borta, då har snoris kört utan mig. Jag ringer han och han svär lite innan han vänder och kör hemåt igen. Väl hemma sätter han sig i passagerarsätet då han vet att min fot väger några kilo tyngre än hans när vi har bråttom.

Jag började åka kl 12.00. Sträckan jag skulle åka var på 10,5 mil och jag beräknade att vara framme vid 22.00 och det var jag nästan på pricken. Klockan han slå 22.02 när jag plingade på Marias dörr och då hade jag även hunnit med att åka 5km fel och pausa i ca 1h sammanlagt. Så det blev 11 mil på ca 9h och det är väl helt okej för att vara första riktiga långstrapatsen.

Det gick snabbt som bara den till Karlshamn, men sen började hälsenan i sparkfoten göra rätt ont så jag drog ner lite på tempot och gick upp för de allra brantaste backarna. Ca halvvägs var jag rätt trött, men hälsenan började göra mindre och mindre ont. Istället började det obligatoriska pung/ljumsskavet tränga sig på snabbare än snabbast. Glömsk som man är så glömde jag min "pungsalva" i Sthlm nu i helgen och utan den visste jag att det skulle gå som det gick, men det var bara att bita ihop. Har man stor pung så har man. Så länge jag åkte på så kändes det inte så mycket utan det var när jag gick i uppförsbackarna så jag slutade med det och det är jäkligt tungt att kicka i brant uppförsbacke, men bättre det än att man skaver sönder påsen så kulorna tittar ut.

När jag kom till Fjälkinge så var det hur grym asfalt som helst hela vägen till Kristianstad så då gick det undan igen.

Efter många timmars slit var jag äntligen i Kristianstad, jag riggar upp min mobil och ska knäppa de sista bilderna. Tror ni inte den slocknar, trött och hungrig som fan tror jag inte det är sant. Jag sätter mig på cykelbanan och svär för mig själv, medans jag försöker få igång mobilen. Den går igång några gånger, men slocknar lika fort. Här har man åkt i 10 timmar och ska knäppa " de grande finale" bilderna och då dör den. Det slutade med att Maria och jag åkte tillbaka dagen efter och tog de sista bilderna.

Min resväg

Starten

Bilkyrkogård

2 bananer och 1 mjölk

Ser ni fågeln?

Mörrumsån

Här var jag riktigt trött

Lånade ett äpple av ett träd nånstans

Peace

Middagspaus

Rondellen i Olofström

Bara 4,5 mil kvar

Här blev allt platt

Första tecknet på att jag var på rätt väg

Inte många ställen man kan gå på loppis och få en latte/kaffe/våffla, tyvärr stängt

Nu är det nära

Äntligen framme

Hos Maria blev det en finalbild, en kall dusch, salva för min ömma och opropotionellt mycket barnpuder

Fan vad jag älskar longboard, då är det bara jag och brädan och allt annat är bara som bortblåst.

På en väg nära dig/MrJim